Var på filmvisningen idag på filmen om Nathalie och förlåtelse. Jag vet exakt vad jag gjorde för fyra år sedan, 8 månader och en dag sedan. Jag vet exakt hur jag kände mig och dagarna som följde. Trots att en tid förlöpt kan jag fortfarande inte ta in alla hemskheter. När man på filmen fick höra åklagaren, vänner, föräldrar, präst berätta i detalj hur allt inträffade så gick det inte att hindra tårarna borta. De rann längst kinderna under hela filmen. Alla såna saker som man försökt förtränga. Hur allt gick till, alla hemskheter. Det kändes som att allt började om på nytt igen.

Och trots att filmen handlar om förlåtelse så kan jag inte förlåta. Jag kan heller inte förstå varför man ska förlåta något sådant? Trots att jag inte lyckas göra det, så tycker jag det är starkt av Nathalies föräldrar att göra det. Även om jag inte kan förstå.

Som sagt det har varit en jobbig dag, innan jag gick och kollade på den här filmen satt jag framför tv:n och kollade på Englas begravning, den var fin och annorlunda. Sista låten som Fredrik Svahn och hans fru (som jag nu inte kommer på namnet på) sjöng, låten från Lejonkungen. Den var så fin.

Nu ska jag grilla med min kära familj plus Lina (som iofs tillhör familjen), sedan blir det bio med henne och Nina. Sedan möjligen att jag byter säng för natten, men jag har inte bestämt mig ännu.