Jag har en vän, en speciell vän. En vän som ger med sig alldeles för rätt och som inte står upp för sina åsikter. På skolan är denna person ofta ganska frågvis, rädd att göra fel och jag är ofta ganska dum med henne eftersom hon gör mig galen på sina miljoner frågor.

Men tro nu inte att jag tycker illa om denna person för det gör jag absolut inte. När den här vännen är hemma och inte i skolmiljön där hon upplever mycket stress, är denna vän helt underbar. Det finns nog ingen som är så snäll, osjälvisk och ger så mycket utan att begära någonting tillbaka.

Och denna vän har jag känt sedan jag var fem, sex år även fast vi kanske inte direkt tillhört samma vänskapskrets förrän för tre år sedan. Så denna dag, trots att det regnar, tillägnar vi henne. Du vet vem du är ;)

Satt och funderade på om jag ska göra en fjärde tatuering, kom på exakt vad jag vill ha. Känns dock jobbigt att börja rita upp den, fast ändå roligare än att jag har en likadan som någon annan.

Iaf så sa jag idén till Lina och tro det eller ej, hon blev INTE sur eller besviken. Hon lät ganska glad och hon som icke gillar tatueringar (i alla fall inte många tatuteringar). Man kan ju undra vad som hänt, ska nog övertala henne att göra en tatuering också : )

Dessutom fick jag ett gulligt sms av min pappa tidigt imorse. Gulligt!